BeRed

Snart ska den röda färgen försvinna igen.. Det blir enklare, där borta, på andra sidan jordklotet, i solen, att vara naturlig  -blond.

You're kind of a great friend.

Just nu ligger jag i soffan men min bebis Max och myser samtidigt som vi kollar på idolfinalen. Här har det runnit tårar kan jag lova er. Grina till Jay när han sjöng "like a prayer". Wow! Men jag har det lite jobbigt för jag vet int vem jag hejar på!!! Men men jag får ha det jobbigt för nu måste jag fortsätta kolla idol, nu ska Minnah sjunga "dreaming people". Heja!

För att lätta på tanke och hjärta krävs det inte att man ska kunna "prata om det", istället handlar det om att någon ställer de rätta frågorna.

Såhär gör jag när jag är trött på allt. Jag raderar alla sms.

Jag var nyss inne på en blogg som jag inte besökt på väldigt länge. Stinalee. Jag hamnade på kommentarssidan för ett av hennes inlägg som heter "bikten" där läsarna får skriva av sig. Jag hittade några kommentarer som gjorde ont att läsa.. Vad är ens egna problem jämfört med dessa?

(Det här inlägget skulle ha blivit upplagt klockan 18.30)

Jag sitter just nu i sängen under en filt med datorn framför mig och Wilma i knät. Mysigt. Nu sover hon men när hon fortfarande var vaken försökte jag att lära henne att dansa, hon måste ju få känslan liksom! Haha. Så vi dansade tillsammans samtidigt som jag sjöng till man down, en låt från Rihannas nya album.

Gud vad lillan har växt. Även fast jag ser henne varje dag tycker jag att hon bara blir större och större för varje gång som jag ser henne. Jag kommer att sakna henne såå mycket när jag är borta, för på ett halvår kommer det att hinna hända mycket med henne..

Jag är världens lyckligaste moster! <3

I tisdags släpptes Rihannas efterlängtade nya album LOUD. Gissa om jag längtat?! Jag har till och med haft påminnelse på mobilen om att albumet skulle släppas så att jag inte skulle missa det. Så i tisdags, när jag ändå låg hemma och var sjuk laddade jag hem det nya albumet via Itunes. Och jag kan säga er att jag inte har lyssnat på några andra låtar den här veckan förutom dem på albumet.. En aning nördig kanske men vad gör det?
 
Hursomhelst. Jag tänkte tipsa om några låtar som är bra men det går liksom inte för hela jäkla albumet är typ grymt!

Jag var lite rastlös och hade lite tid över...

Här kommer inlägget som jag har tänkt att skria så långe..

Australien.
Australien var endast en dröm för mig. Jag visste att jag aldrig skulle komma dit, men det lät bra. Det lät bra att säga till folk att man hade en plan att ta sig framåt, en plan som gjorde att man inte skulle fastna. Innerst inne visste jag dock att den här resan aldrig skulle bli av.. Jag har en förmåga att ställa in mig själv på vissa saker och köra stenhårt på det tills det tar stopp. Ett exempel är mitt festhumör. Oftast vet jag inte om vill festa, men jag ställer in mig på att jag är grymt taggad och så kör jag på det utan att tänka över det eller några andra alternativ för kvällen, för skulle jag göra det skulle jag antagligen vekna..
Så det är väl ungefär såhär jag har gjort med Australien, jag har sagt "Jag SKA åka till Australien", utan att tänka efter. Dock kom det en motgång när jag kom på att jag inte hade någon att åka med och jag skulle aldrig åka själv, så då vart hela idén lite svävande och jag sa att Autralien kanske skulle förbli en dröm.

Isabelle.
Men det som hände som gör att den här resan kommer att bli av, och att den redan är bokad är Isabelle. Isabelle är en tjej som jag har jobbat med sen i April i år. Vi kände inte varandra innan men under den här tiden har vi blivit riktigt bra vänner. Det som är bra är att jag är mig själv på jobbet, alltså med henne så hon känner ingen fejkfanny. Och det roliga är att jag blir sjukt mycket mer driven med henne för vi driver varandra. Vi är sjukt lika varandra, vi är på samma stadie i livet och vi har samma förväntningar av den här resan. Det här känns bra.

Hur allt gick till..
Jag började tidigt prata om mina resplaner till Australien, om hur jag skulle göra ett kollage och allt, bara för att göra resan verklig. Isabelle sa att hon också ville göra något sånt, men mer om det pratade vi inte. Tiden gick och hon frågade lite om hur det gick med planeringen och vi skämtade lite om att hon kunde ju faktiskt följa med. Tills sist sa hon "Jag vill också!!" och då sa jag "Men häng med då, jag behöver ju någon att åka med", "Lätt" sa hon sen blev det inte mer av det förrän vi båda sa att vi måste planera resan någon dag. Den planeringsdagen kom en söndag. Så en söndag kom hon till Enköping och Mat&Kak, och där satt vi länge länge och bara planerade. En vecka senare hade vi båda ordnat nytt pass. En tisdag kväll ringer hon mig och säger "Nu bokar jag så vi får det gjort", bokat och klart! Ready to go! Visum är nu ordnat i efterhand. 18 januari till 28 juni med ombokningsbar hembiljett. !8 januari är dagen i båda väntar på.

Planer på plats.
Vi flyger från Stockholm Arlanda den 18 januari till Manchester England på 2.50h. Sedan flyger vi därifrån till Abu Dhabi vilket tar 7h. Abu Dhabi - Australien tar den härliga sträckan 14h. Men det kommer att bli kul, så länge vi ser flygresan som en del av resan och inte bara ett sätt att ta oss till resan så kommer det inte att bli så jobbigt!
I Sydney stannar vi fram till mars. Där ska vi jobba och lära känna Sydney. I mars kommer vi att börja röra oss uppåt mot längs östkusten upp till Carins. Under tiden kommer vi att jobba. Vi hoppas på jobb på odlingar och farmer, det vore kul! I Carins ska vi ta dykcert och vi har sagt att vi åker inte hem förrän vi dykt i barriärrevet!

Hemresa.
Vi får se när vi åker hem, vi håller det helt öppet.

Mitt liv här hemma.
Att jag ska göra den här resan är så stort och det är en sån lättnad! Det ska bli så skönt att ta en paus från sitt liv här i Enköping. Ta en paus från allt. Jag hoppas även på att mitt liv här i Enköping på ett sätt avslutas genom att jag reser iväg. Det känns som att mitt liv sen kommer att starta på riktigt när jag kommer hem för då kan jag börja göra något med mitt liv. Det är som att jag bara gått runt och väntat på att den här resan ska bli av, och det kanske är därför det är en sådan lättnad.



NU ÄR DET BARA 66 DAGAR KVAR !!!

I'm bad, bad. Haha.


Högskoleprovet avklarat. CHECK!

Uppdateringen på denna blogg har varit fruktansvärd den senaste tiden, men jag har tänkt att skriva, och det är ju tanken som räknas, right?!! Men snart så, snart så kommer det ett smarrigt inlägg. Haha.



En bild på Linda och mig från förra helgen, en lördagskväll som spårade något... Men det var kul så länge det varade!

Och just det, jag är rödhårig igeeen!

Dem senaste dagarna har jag tänkt tillbaka mycket på hösten -09. Allt jag gjorde då. Allt som hände då. Mitt liv tog en vänding för ca ett år sedan tack vare/på grund av mig själv. Jag behövde förändring. Men bra mådde jag! Jag var tvungen. Och nu känns det lite som att jag lever i minnena från förra året. Jag vill tillbaka liksom.

Idag fick jag en känsla. Samma känsla som jag levde med för ett år sedan. En känsla om kontroll. Kontroll över mig själv. Det känns lite som att jag börjar leva när hösten kommer, jag får in rutiner, börjar planera, ser en framtid och får kontroll över mig själv. På sommaren är jag lite förvirrad, lite lost. Jag ser inte särskilt långt när det kommer till framtiden. På sommaren är jag liksom go-with-the-flow-aktig. Japp! Så är det.




Det har förövrigt varit underbart väder i den här delen av Sverige idag. Sol, 4 grader (imorse) och frost. Mys! Jag har börjat klä på mig ordentligt eftersom jag jobbar mycket utomhus, mössa, vantat, sjal, fleece, täckjacka, täckbyxor och boots. Jag tycker hösten är så mysig!


Påväg till jobbet imorse klockan 07.30. Centrumbacken, Bålsta.

Jag kom precis in från en långpromenad med mig själv och en uppdaterad musiklista. Promenaden hade kunnat bli längre om inte det hade börjat skymma och maten kallade här hemma. Det är riktigt härligt att vara ute nu när det börjar bli höst. Luften är så kall och frisk! Hösten -09 saknar jag. Jag var arbetslös och hade en hund som orkade mer vilket betydde att jag tillbringade mycket av min lediga tid ute i skogen, så fortsatte det även på vintern.

Jag trivs på landet. Jag trivs i skogen.

Här sitter jag. Lyssnar på Chris Brown och tittar ut på regnet. Låten som spelas påminner om mycket. Drömde om det inatt.. Det är den artonde idag, en dag jag gissade på en gång för länge sedan. Gissade rätt. Oförståeligt? Ja, kanske.

Tre månader kvar av 2010. Ett år som innehållt mycket. Ett år som jag personligen tyckt varit ett jobbigt år, fram till imorse då jag insåg att allt skit döljt och knuffat undan allt bra som faktiskt hänt detta år! Även allt bra i det dåliga.

Jag ska börja med en sammanfattning av detta år som jag ska uppdatera fram tills dess att den är klar.

Det är precis det jag försöker göra just nu. Göra det verkligt. Göra min resa verklig. Jag är redan inställd på att jag inte kommer vara här i Sverige i vår. Med tanke på att jag redan tackat nej till jobb för hela våren så.. Risky.. Därför bestämde jag mig tidigare i veckan för att inte sätta foten i Enköping på hela helgen. Som jag skrev till Maria "jag behöver frisk luft, skog och ensamtid". Exakt så är det. Jag måste komma någon vart med mina planer, med mitt liv. Dock känner jag att jag är något sent ute i tiden. Men men. Vi får se vad som händer!

Nu ska jag plugga!

Anledningen till att jag inte uppdaterat bloggen på ett par dagar är för att jag inte har   o  r  k  a  t   att starta datorn.. Man blir alltför bekväm med en Iphone..

Mina lår är förövrigt döda. Kom precis in från en springrunda, dock upptäckte jag tidigt på min runda att jag inte kunde springa pga av mina behinnor som höll på att explodera, så istället körde jag backträning! Skönt med lite träningsvärk imorgon!

Här kommer jag med lite träningstips. Terrängträning. När jag tränar tar jag antingen en springrunda, går en powerwalk eller kör ett styrkepass hemma på yogamattan. Oftast blir det en springtur för det tränar hela kroppen och går rätt fort (blir rätt uttråkad av att powerwalka). Dock har jag ett problem, ett problem som hindrar mig många gånger från att träna och ta i fullt ut - nämligen mina benhinnor! Jag fick benhinneinflammation när jag spelade handboll för många år sedan och det brukar aldrig riktigt helt försvinna. Och så fort jag ger mig ut och springer börjar det värka i smalbenen. Ju oftare jag springer desto mer ont gör det för varje gång..

Sen för ett par veckor sen skulle jag ut på promenad i skogen, bara det att dem röjt så mycket i skogen att jag inte kände igen mig. Detta var i skymningen. Jag gick alltså vilse när det började skymma! Panik! Så jag började springa, hoppade över stockar, stubbar och stenar. Sprang fort, sprang sakta. Tog långa steg, tog korta steg. Förstår ni vilken träning det ger?! Jisses vilken träningsvärk jag hade dagen efter! Får aldrig träningsvärk av en springtur, men nu så! I skogen är det ju även mjukt underlag vilket inte påfrestar benhinnorna, plus att man aldrig blir trött av att springa i skogen för man måste ständigt koncentrera sig på vart och hur man springer vilket gör att man aldrig känner efter om man är trött, det märker man först när man kommer hem.

Man kan ju påverka hur jobbig man vill att träningen ska bli. Jag försöker unvika stigar, man kan springa bredvid dem. Försök hoppa över så mycket som möjligt som stenar, stubbar, stockar, håligheter. Man kan låtsas att en liten sten är en bamsing och så gör man ett jättehopp. Vill man ta en paus kan man pausa vid en knähög sten som man kan göra tio jämfotehopp upp på. Kul träning!! Glöm inte musiken. Sätt på någon powermusik. Jag lyssnar jämt på Rihannas album Rated R. Super! 

Jag gjorde en sån här runda imorse i skogen, okej att man blir skitig och att man krockar med spindelnät då och då, men det är kul och skönt efteråt! Terrängträning is the shit!


Ni kanske förstår att man inte känner igen sig när det helt plötsligt ser ut såhär i hela skogen...