BeRed

igår fick jag besked om att min nyblivne vän fått diagnosen leukemi. hon blev under gårdagen akut inlagd på akademiska. när jag fick veta detta stannade allt upp. allt tappade mening. ens egna "problem" blev helt plötsligt betydelselösa. när chocken väl lagt sig kom ilskan. jag blev så arg över att en så fin och så öppensinnad människa ska drabbas av något sånt här. vad har hon gjort för att straffas på detta sätt? jag känner mig just nu hjälplös. jag kan inte göra ett skit för att hon ska må bättre. ingenting. och det är så frustrerande..

det är först nu man märker att saker och ting inte stod rätt till. hur ofta hon påpekade att hon var trött och hur hon inte kom upp på mornarna. aldrig hade man trott att det var början till cancer. att hon var sjuk förra veckan var väl inget man lade speciellt märke till heller, "alla blir ju sjuka" tänkte jag.. men ack så fel man hade..

men du kommer klara av det här. du är en kämpe, det vet jag redan. du har redan klarat av så mycket. du är inget offer och du är ingen förlorare! du ska bli en av dem som vinner, en av dem som besegrar den här jävla sjukdomen! okej?

jag hoppas jag snart får komma och hälsa på dig. visa att du inte är ensam, för det är du inte. jag tänker på dig och håller tummarna så mycket jag kan.