En ängel är född

Ett och ett halvt dygn inlagd på sjukhus. 20 timmar tills det var över. Tre olika dropp. Antibiotika. Epidural. Pilatesboll. Sprutor. Smärta.. Såhär hade min syster det fram till inatt, klockan 04.39. Den 30e september 2010 klockan 04.39 blev min storasyster mamma. Hon fick en dotter, en vacker liten dotter vid namn Zoe.

Från sekunden jag såg den lilla tösen ligga på min systers bröst var hon inte längre min syster i mina ögon. Hon var något mer. Något som hör ihop med det där lite knytet. Hon växte i mina ögon. Jag får ärligt talat rysningar när jag tänker på hur stark min syster var. Hur mycket hon orkade. Hur klarar man det? Genom värkar, feber och smärta? En smärta som är svår att föreställa sig. Det gjorde ont att se henne ha så ont men jag försökte tänka positivt, snart var ju HON här, hon som vi väntat på. Hon som vi först väntade om några veckor. Herregud, det här är stort.

Jag fick ett uppdrag, eller en förfrågelse om jag ville klippa navelsträngen. Avlägsna barnet från modern. Dem två som suttit ihop så länge, skapats tillsammans, men varandra. Denna ära fick jag. Med tårarna rinnandes ner för mina kinder tog jag saxen i mina händer utan att tänka på innebörden av det jag precis skulle göra. Knipps så var det över. Avlägsnat. Med Lycka. Åh så lycklig jag var. Det spelade ingen roll vid just det ögonblicket att jag inte hade sovit på hela natten och skulle börja jobba om tre timmar, inget av det spelade någon roll just då. Allt var värt detta.

Hela vår familj har förändrats sedan imorse. Min syster är inte längre  bara  min syster, hon är mor till min systerdotter. Våra föräldrar är helt plötsligt inte  bara  våra föräldrar, dem är morföräldrar till ett litet barn som tillhör deras eget barn. Jag själv har blivit moster, en uppgift jag kommer att ta på fullaste allvar. Jag vill finnas där för min syster och hennes dotter. Sist men inte minst, vår familj är utökad. En liten knodd har nu en stor plats i allas hjärtan.

Det här är lycka. ♥



Jag vill inte lägga ut några bilder på lilltjejen för jag anser att det inte är jag som borde vara först med att visa upp den lilla tösen här på internet, om ens Linda vill det. Det är helt upp till henne. Ni får nöja er med en tidigt bild från ultraljudet.


I got a feeling, oh yeah

Dem senaste dagarna har jag tänkt tillbaka mycket på hösten -09. Allt jag gjorde då. Allt som hände då. Mitt liv tog en vänding för ca ett år sedan tack vare/på grund av mig själv. Jag behövde förändring. Men bra mådde jag! Jag var tvungen. Och nu känns det lite som att jag lever i minnena från förra året. Jag vill tillbaka liksom.

Idag fick jag en känsla. Samma känsla som jag levde med för ett år sedan. En känsla om kontroll. Kontroll över mig själv. Det känns lite som att jag börjar leva när hösten kommer, jag får in rutiner, börjar planera, ser en framtid och får kontroll över mig själv. På sommaren är jag lite förvirrad, lite lost. Jag ser inte särskilt långt när det kommer till framtiden. På sommaren är jag liksom go-with-the-flow-aktig. Japp! Så är det.




Det har förövrigt varit underbart väder i den här delen av Sverige idag. Sol, 4 grader (imorse) och frost. Mys! Jag har börjat klä på mig ordentligt eftersom jag jobbar mycket utomhus, mössa, vantat, sjal, fleece, täckjacka, täckbyxor och boots. Jag tycker hösten är så mysig!


Påväg till jobbet imorse klockan 07.30. Centrumbacken, Bålsta.


Hjärta höst

Jag kom precis in från en långpromenad med mig själv och en uppdaterad musiklista. Promenaden hade kunnat bli längre om inte det hade börjat skymma och maten kallade här hemma. Det är riktigt härligt att vara ute nu när det börjar bli höst. Luften är så kall och frisk! Hösten -09 saknar jag. Jag var arbetslös och hade en hund som orkade mer vilket betydde att jag tillbringade mycket av min lediga tid ute i skogen, så fortsatte det även på vintern.

Jag trivs på landet. Jag trivs i skogen.




C.B

You know it's not personal
Sorry if I'm hurting you
Please don't give up on me now
I need this time alone
To know I could come back home
To breathe, breathe, breathe

Ett år av mycket

Här sitter jag. Lyssnar på Chris Brown och tittar ut på regnet. Låten som spelas påminner om mycket. Drömde om det inatt.. Det är den artonde idag, en dag jag gissade på en gång för länge sedan. Gissade rätt. Oförståeligt? Ja, kanske.

Tre månader kvar av 2010. Ett år som innehållt mycket. Ett år som jag personligen tyckt varit ett jobbigt år, fram till imorse då jag insåg att allt skit döljt och knuffat undan allt bra som faktiskt hänt detta år! Även allt bra i det dåliga.

Jag ska börja med en sammanfattning av detta år som jag ska uppdatera fram tills dess att den är klar.

Man måste bara göra det verkligt

Det är precis det jag försöker göra just nu. Göra det verkligt. Göra min resa verklig. Jag är redan inställd på att jag inte kommer vara här i Sverige i vår. Med tanke på att jag redan tackat nej till jobb för hela våren så.. Risky.. Därför bestämde jag mig tidigare i veckan för att inte sätta foten i Enköping på hela helgen. Som jag skrev till Maria "jag behöver frisk luft, skog och ensamtid". Exakt så är det. Jag måste komma någon vart med mina planer, med mitt liv. Dock känner jag att jag är något sent ute i tiden. Men men. Vi får se vad som händer!

Nu ska jag plugga!



My lame excuse

Anledningen till att jag inte uppdaterat bloggen på ett par dagar är för att jag inte har   o  r  k  a  t   att starta datorn.. Man blir alltför bekväm med en Iphone..

Mina lår är förövrigt döda. Kom precis in från en springrunda, dock upptäckte jag tidigt på min runda att jag inte kunde springa pga av mina behinnor som höll på att explodera, så istället körde jag backträning! Skönt med lite träningsvärk imorgon!

Träningstips!

Här kommer jag med lite träningstips. Terrängträning. När jag tränar tar jag antingen en springrunda, går en powerwalk eller kör ett styrkepass hemma på yogamattan. Oftast blir det en springtur för det tränar hela kroppen och går rätt fort (blir rätt uttråkad av att powerwalka). Dock har jag ett problem, ett problem som hindrar mig många gånger från att träna och ta i fullt ut - nämligen mina benhinnor! Jag fick benhinneinflammation när jag spelade handboll för många år sedan och det brukar aldrig riktigt helt försvinna. Och så fort jag ger mig ut och springer börjar det värka i smalbenen. Ju oftare jag springer desto mer ont gör det för varje gång..

Sen för ett par veckor sen skulle jag ut på promenad i skogen, bara det att dem röjt så mycket i skogen att jag inte kände igen mig. Detta var i skymningen. Jag gick alltså vilse när det började skymma! Panik! Så jag började springa, hoppade över stockar, stubbar och stenar. Sprang fort, sprang sakta. Tog långa steg, tog korta steg. Förstår ni vilken träning det ger?! Jisses vilken träningsvärk jag hade dagen efter! Får aldrig träningsvärk av en springtur, men nu så! I skogen är det ju även mjukt underlag vilket inte påfrestar benhinnorna, plus att man aldrig blir trött av att springa i skogen för man måste ständigt koncentrera sig på vart och hur man springer vilket gör att man aldrig känner efter om man är trött, det märker man först när man kommer hem.

Man kan ju påverka hur jobbig man vill att träningen ska bli. Jag försöker unvika stigar, man kan springa bredvid dem. Försök hoppa över så mycket som möjligt som stenar, stubbar, stockar, håligheter. Man kan låtsas att en liten sten är en bamsing och så gör man ett jättehopp. Vill man ta en paus kan man pausa vid en knähög sten som man kan göra tio jämfotehopp upp på. Kul träning!! Glöm inte musiken. Sätt på någon powermusik. Jag lyssnar jämt på Rihannas album Rated R. Super! 

Jag gjorde en sån här runda imorse i skogen, okej att man blir skitig och att man krockar med spindelnät då och då, men det är kul och skönt efteråt! Terrängträning is the shit!


Ni kanske förstår att man inte känner igen sig när det helt plötsligt ser ut såhär i hela skogen...

Förändringar att vänta

Vilken omtumlande vecka. Mycket har hänt måste jag säga. Jag har dels börjat jobba heltid igen efter endast 75, vilket tagit på krafterna något enormt och tvingat mig i säng innan tio varje kväll. Jag skulle vilja säga att jobb varit mitt liv denna vecka men det stämmer inte. Utåt kan det ses som så. Upp och jobba, hem och sova, upp och jobba osv... Men i huvudet mitt har inte jobbet legat närmast och gnagt. I tankarna har saker och ting förändrats MYCKET den här veckan och jag bara längtar tills jag kommer igång med saker och ting så jag kommer någon vart.
Jag vill hoppa fram till vintern då allt förhoppningsvis är bestämt plus att allt annat som snurrat den här veckan troligtvis har löst sig på ett eller annat sätt. Fast jag vill ju samtidigt inte missa hösten när den ser ut som fotot nedan...


Det här kommer bli bra

ÅH VAD KUL DET SKA BLI ATT SPELA HANDBOLL IGEN !!!! Trodde aldrig jag skulle vilja spela igen, men så fort det forna namnet Södra Trögd nämndes tändes en gnista som nu brinner! Can't wait! Vi som var på mötet idag verkar sjukt taggade och inställda på att kasta oss in i serien så fort något annat lag drar sig ur. Matchställ har redan diskuterats. Medlemsskap ska aktiveras, bollar och klister ska fixas sen är det klart! Klart att köra igång. Klart att svettas! 13 spelare är gröna för tillfället, 13 spelsugna, bollsugna spelare. Det här kommer bli bra.

Noll positiv energi

Usch vilken dålig dag det har varit idag, jag vill bara att den ska ta slut.. Stämningen som omringat mig idag har påverkat mig något enormt. All positiv energi och glädje är som bortblåst, försvunnen. Nej usch. Just för tillfället känner jag mig sjukt negativ, negativ för allt, framtiden! Jag känner inte för att varken se eller träffa en enda människa just nu, idag, imorgon, i helgen. Men imorgon är det en ny dag med nya möjligheter och förhoppningsvis ny energi, god energi.

Jag pratade i telefon så länge att jag glömde bort att äta och byta om, om tjugo minuter ska jag nämligen vara ute i Lillkyrka för ett handbollsmöte. Det ska bli lite kul iallafall. Jag mår redan bättre av att skrivit att det varit en dålig dag, så nu drar jag!

Lady freakin Gaga!

Min syster visade mig en App till Iphone som har tusentals (eller iallafall hundratals) bakrundsbilder. OK att man kan välja någon egen, men jag ville testa. Det första jag sökte på vad Lady Gaga, don't know why eller så är det bara för att   jag   tycker   att   hon   är   grymt   cool!

Appen heter: CoolPapers och är gratis




Det här är min bakgrundsbild!


En söt bild på mig och Linda



Ända sedan jag bytte bort min NIKON P90 för en liten CASIO har jag börjat ta så sjukt mycket bilder. Jag är nästan uppe i 2000 bilder redan sen i somras. Det är en del. Många sommarögonblick är alltså fångade på bild. Förevigt sparade. Det är kul! Kul att kolla igenom om ett år eller två.

Här var iallafall en bild på mig och min fina vän Linda från i lördags. Hoppas allt är bra med dig vännen!

En upptäckt!

Jag har kommit på varför jag ständigt har ont i svanskotan, varför det känns som att jag har ramlat på den hela tiden - mitt bussåkande! Jag pendlar ju varje dag, fram och tillbaka till Bålsta. Nuförtiden brukar jag somna på både vägen dit och på vägen hem, och då har jag mina knän uppe på sätet framför, ni vet! Då som ni förstår ligger tyngd- och balanspunkten på svanskotan... Damn. Då kan man ju också förstå vad som händer när bussen skumpar och studsar upp och ner... Därav min onda svanskota!

En ny stjärna föds

Godkväll på er! Jag hade först tänkt att berätta lite mer om några planer jag har tills jag insåg att det bara är fem (två) minuter kvar tills Idol 2010 börjar! Idolreklamen suger ju egentligen. Den är verkligen hur töntig som helst. Men jag gillar ändå Idol. Det är ett sånt där program som man fastnar för. Wiho! Nu ska jag plocka fram lite hårdmackor och oboy!

Hejs!


Upp och ner, ner och upp

Igår hade jag en sån där dag då man helst av allt vill försvinna. Man vill inte svara i telefon, inte på sms. Man vill inte prata med någon överhuvudtaget. Helst av allt vill man radera allt som kallas facebook och blogg.se. Ta bort taggar och allt som påminner om en själv. Japp, en sådan dag hade jag igår.

Men idag är det bättre! Goda jobbnyheter. Planer för våren har börjat smidas, nu vet jag vad jag ska lägga pengarna på. Och nu på kvällskvisten har jag fått mycket goda besked som gjorde mig glad. Det var oväntat måste jag säga.

De vackra gula hattarna i skogen

Förstår ni vad jag pratar om? Jo visst, kantareller!! Idag har jag, pappa och hunden Lucie varit ute i skogen och plockat svamp, eller med andra ord - kantareller. Vi såg en hel del andra svampar också. En metallicblå en som jag gissade på att den var farlig. En Karl-Johan. Jag fick lära mig lite om hur svampar växer. Hur sjuk man, på ett ungefär, blir av att äta flugsvamp. Min pappa är som google. Mitt ex sa att pappa hade en miniräknare i huvudet, mja, vad menade han med det? Haha. Jag ser han nog mer som google. Eller helt enkelt min pappa! <3

Min middag ikväll blev bulgur (vilket jag älskar), uppchoppad frukostkorv och kantareller med peppar! En cola till det också, det är ju helg!


- Stek bort vattnet som svamparna innehåller och tillsätt sedan riktigt SMÖR och peppar.

Här sminkar jag mig

Förra lördagen när jag sminkade mig kom jag på den brilljanta idén att fota varje steg ur min sminkning! Kanske inte helt nytt för alla bloggande människor här i Sverige. Men men, jag tycker det var lite kul iallafall!

Bild 1: Osminkad
Bild 2: Ljus foundation och ögonskugga
Bild 3: Solpuder och rouge på
Bild 4: Sista touchen - mascaran!
Bild 5: Färdig för fest! (dock behövde håret stylas plus ett byte av kläder)




Noll inspiration

Idag känner jag att jag har noll inspiration till ett inlägg, den känns som bortblåst. Därför får det bli ett inlägg om just noll inspiration. Hehe.

Igår var jag ute med tjejerna och åt sushi, vilket jag sedan dog av i en fåtölj. Min sprängande huvudvärk tvingade mig hemåt redan vid elva, men idag är det bättre! Jag har knarkat en supernässpray som ska lösa upp allt äckel i bihålorna. Ikväll är det tydligen bastubad som gäller har jag hört, dock är jag en aning orolig. Är man förkyld och ska bada bastu kan man ju räkna med att man däckar därefter, så jag ska nog ta mig en ordentlig funderare över det där med bastun..

Nu tycker jag att min syster ska komma hem så hon kan skjutsa ut mig till landet där jag ska tillbringa dagen ute i det underbara höstvädret!



Fredagsmys OCH lördagsgodis?

Ni vet fredagsmysreklamen? OLWreklamen, "nu är det fredagsmyyyys", "hoppas inte föräldrarna stör...". Ja den iallafall. Den borde få priset för största men SÄMSTA trendsättaren. Den har nämligen skapat trenden "fredagsmys". Fredagsmys är som lördagsgodis. Alltså har dagens barn TVÅ frossa-godis-och-läsk-dagar! Tror ni detta var meningen när reklamen skapades? Nej det tror inte jag. Stackars alla föräldrar som kommer få tjocka barn. Jag växte bannemig bara upp med lördagsgodis, okej att vi körde lite slappt på den regeln hemma, men det fanns ändå BARA "lördagsgodis", inget jäkla "fredagsmys". Alla barn pratar om fredagsmys på förskolan. Kom igen?! Jag kanske överdriver, men hur blir det i framtiden? Söndagströst? Första-dagen-i-veckan-godis? Ja, ni förstår vad jag menar. Onda fredagsmysreklamen...


Ett skrikande barn är värre en femtio

Otroligt nog så stämmer det. Att jobba med cirka fyrtio till femtio skrikandes och gråtandes barn varje dag är inte så farligt, man lär sig att stänga av av någon anledning och bara höra dem "viktiga" gråten när det är allvar. Men att sitta på en buss med ETT störtgrinandes barn fyra säten bakom en är öronbedövande. Eller I wish it was.. Herregud jag visste inte hur jag skulle överleva, jag var nästan påväg att kliva av bussen! Och det här varade endast i fem minuter! Hur är detta möjligt? Är det kanske för att på en förskola föväntas det höga ljud och därmed är man inställd på det, medan på en buss, då är man inställd på att det ska vara tyst. Folk ska sova, läsa tidningen eller lyssna på musik, då blir det plötsligt en sådan drastisk förändring när ett barn gallskriker! Mitt huvud exploderar.


Den här bilden sitter uppe på jobbet på vår anslagstavla så alla kan få se vem jag är! Dock önskar jag att jag slapp vikarielappen, jag känner mig så tillfällig med den. Jaja. Det är ju vad jag är! (Detta hade kanske inte med inlägget att göra)


Vi stryker ett streck och går vidare tycker jag

Innan den här bloggen hade jag en annan - fannygil.blogg.se, som var väldigt mycket Fanny. Sen skapade jag den här, där jag ville vara vem som helst, anonym. Jag ville inte lägga ut bilder på mig själv. Mitt namn skulle inte synas eller kunna sökas på. Det skulle bli en klurig blogg med mycket känslor och tankar, där läsaren fick gissa och tolka själv. Men nu känner jag såhär - struntsamma! Jag kommer att vara en periodare, som jag är med allt annat. Jag bloggar när jag känner för det och jag kommer inte att blogga när det känns fel, när det känns för exposed. Just so you know!

Men med det här inlägget tänkte jag stryka ett streck över allt gammalt groll i den här bloggen. Mycket har skrivits sedan januari som fortfarande gör ont att läsa. Sådant som kan hålla mig tillbaka. Men jag har svårt att radera saker. Jag är en samlare som älskar men samtidigt hatar att se tillbaka på händelser. Tänk om man var en erase-are. Vad enkelt det vore då!

Jag vill hur som helst berömma alla läsare som hållt sig kvar här trots att jag inte uppdaterat på hundra år. Hoppas ni stannar ett tag till för här kommer det (förhoppningsvis) hända grejer! Det är höst. Rutiner sätts in, även för bloggen.


Det här med att ladda hem

Ni kan nu se små förändringar här på bloggen. Lite färg. Lite bilder. Enkelt och grönt. Grönt är förresten min nya älsklingfärg. Jag gick en hel dag i Västerås och letade, helt omedvetet, BARA efter mörkgröna kläder och saker! Haha.

Jag såg nu på designadinblogg.se att det går att ladda hem färdiga designer (?) Vad är det för bull? Jag kör på det gamla hedliga och gör en egen, den kanske inte blir snygg, den kanske inte är så avancerad, men den är min. Bara min. Like it or not?


VäxsjöSandra med sina önskemål

Mottaget 29 aug 2010 15.29
"Blogga mera!!;)"

Detta önskemål landade i min smskorg en söndag när jag låg i soffan och mådde bajs. Det fick mig att le. Det gav med en sekunds bloggkraft. Smset var från Sandra som numera är VäxsjöSandra. Så att jag börjar blogga igen är tack vare dig Sandra, eller rättare sagt FÖR dig så du har lite koll på vad som händer i dina vänners liv något mer intimare än på facebook.

Jag ska nu, en ensam torsdagkväll, sätta mig och göra en ny bloggdesign. Men först dusch, inte lukta usch! Haha!


RSS 2.0