Australien!

Hej allihopa. Ursakta den daliga uppdateringen men jag ar i Australien! Jag kommer ej att blogga har ifran dem kommande sex manaderna men folj mig och min resekompis Isabelle pa: http://workandtravelaustralia.blogg.se/

Ha det fint Sverige! Sjalv trivs jag som fisken i vattnet har i Sydney.

En nattanke

Usch, nu känns allt bara jättejobbigt.. Jag har haft en jättebra kväll trots sjukdom. Dock har det varit många blandade känslor för min del. Jag kom på mig själv flera gånger under kvällens gång sittandes i min egen värld tänkandes på vad som att komma ske både i min värld och i mina vänners världar. Helt plötsligt kommer vi inte längre dela våra världar. Jag separerar min egen lilla värld från vår enormt stora gemensamma värld som vi delat tillsammans i flera år. Det är tungt. Tyngre än tyngst. För tillfället vill jag bara stanna hemma och se Wilma växa upp, vara nära min familj, utforska vart hjärtat mitt är på väg, stå på svensk mark och dela mitt liv med mina vänner som jag i så många år har gjort nu. Det är skrämmande att allt nu ska förändras. Jag känner mig ledsen inombords. Jag vill inte gråta men självklart tåras mina ögon när jag skriver detta.. Jag vill inte gråta för jag är på väg mot mitt livs resa! Men något tar emot. Plötsligt blev allt så verkligt.

What goes up, must come down

Sådär. Nu har jag koll på det mesta. Efter fyra timmar får det vara nog. Efter två svarta sopsäckar och packade resväskor får det vara nog. Provpackningen i min Kebne-ryggsäck (som nu blir Aussie-ryggsäck) får vänta till en annan dag. Nu ska jag kasta sopor sen ställa mig i duschen och duscha lääänge!



Nu åker mitt liv ner i kartonger

Det är så typiskt att bli sjuk nu.. Så fort man slappnar av, eller "bryter sin vardag" skulle jag nog kalla det, för slappna av är inget jag kan göra den här veckan!
Hur som helst så sov jag länge idag, ända till kvart i tolv !!! Det är länge. Men jag kände ingen stress direkt av att halva dagen hade gått, så som jag brukar..

Fram till nu har jag hunnit se klart Sagan om Konungens återkomst, diskat och röjt i mitt rum. Nu ska jag ge mig på min garderob... Om en vecka och en timme går flyget från Arlanda. Jag känner att det är lika bra att börja idag med att packa. Nu ska jag ju inte bara packa det jag ska ha med mig på resan. Jag ska även packa ner mitt svenska liv i kartonger. För vem vet vad som händer på ett halvår? Lika bra att ha allt packat och klart så att det finns ihopplockat tills jag kommer hem.


Alla förberedelser inför resan är klara. Det enda som skall göras nu är att köpa ett kontantkort, växla pengar och packa!!!




"The last supper"

Nja, nästan. "Den sista frukosten" kallade jag den på facebook. Halv tio imorse befann sig sju tjejer ute hos Erika för att äta frukost tillsammans. Erika, Linda och Siri stod för tillagningen! Ni är bäst <3 Pannkakor, kokta ägg, yougurt, frukt, grönsaker, te, oboy, juice, färskt bröd - ja, allt fanns i stort sätt på bordet! Hur kunde jag ens tveka?! (Jag tvekade då jag märkte att jag vaknat upp med feber och haft hosta hela natten.)

Det var perfekt tjejer. Hur ska jag klara mig utan ert sällskap? Ni är så bra.


True colors are beautiful like a rainbow

True colors är precis den låten jag lyssnar på. Jag lyssnar på soundtracket från Glee. I am obsessed ! Min syster var det för typ ett år sedan eller nåt, men då tyckte jag serien var urlöjlig. Men nu när jag sett både säsong ett och två älskar jag det! Man fastnar ju för all sån där gojja.. Hehe.


Hur som helst. Min fredag blev inte som planerad. Kort och sammanfattat slutade den på Starlounge. Inget speciellt med den kvällen förutom att jag kom på att jag är sjukt trött på dryga kommentarer som man tyvärr får dras med rätt ofta nu för tiden. punkt punkt punkt...

Lördag blev bättre. Mycket bättre med andra ord. Jag befann mig på hemlig ort. Tog mig dit trots regn och halka. Det blev filmaraton och popcorn. Min osäkerhet angående en viss fakta finns ej längre om man säger så.


En del av sysselsättningen från fredag kväll. Vinbärsvin?

Uppdatering från Bålsta station

Det första jag upptäcker när jag kliver av Skörbybussen nere på station är blod på marken. Fräscht! Vad hände där tänkte jag. Inne i väntrummet i väntan på 803an terroriseras min näsa och lungsjuke av en stark mat-os-STANK! Det luktade värre än den friterade lukten som finns i trapphuset på fjärdhundragatan.. Väl på väg ut från väntrummet till bussen går jag bakom bussen och får en massa avgaser i ansiktet. Fräscht. Haha. Men får väl skylla mig själv som går där. Man får lida lite när man väljer den kortaste vägen. Det var allt från Bålsta denna tid på dygnet. Nu är jag i rondeller påväg ut ur Bålsta hem till Enköping. Schysst att det går att göra mellanrum..

En fast punkt är allt jag vill ha

Jag vet inte om det är resfebern som sätter in eller om jag bara är allmänt nere. Men jag har haft gråten i halsen ända sen jag kom hem från träningen. Jag känner verkligen att jag inte har något hem eller någon plats längre. Jag har verkligen ingen fast punkt i mitt liv där jag kan vara mig själv och bara slappna av. Jag kom på att det mest värdefulla (förutom personer) i mitt liv är min tv och min garderob. Och det kommer man inte långt på här i livet. Jag har tre arbetsdagar kvar på jobbet. Jag har inget hem. Jag gav upp min position i handboll för att pröva något nytt. Alla som jag känner har något som jag inte har, en punkt. Ett hem. En trygg plats att dra sig undan på. Jag visste att dagarna innan jag åker skulle bli jobbiga. Men inte på det här sättet. Nu är jag inte längre rädd för att lämna det här stället. Jag är mer rädd för att komma tillbaka. För vad finns det att komma tillbaka till? Vad har Jag att komma tillbaka till?

Handboll

Gud vad skönt det var att komma tillbaka till jobbet. Förra veckan var verkligen sämst på jobbet. Sega och långa dagar. Men den här dagen var allt som vanligt och den gick hur fort som helst!

Jag fick sluta lite tidigare idag så när jag kom hem dammsög jag lite och nu ska jag kolla ett Gleeavsnitt innan det är dags för handbollsträning! Två träningar kvar tills DM på torsdag! Woho! Vi har tränat ihop i tre månader och ska nu spela DM, sjukt kul!


I know my kingdom will wait

Då var det söndag igen då. Dock är jag inte ledsen för det. Det ska faktiskt bli kul att komma tillbaka till jobbet imorn efter fyra dagar ledigt. Tillbaka till våra lokaler, till våra barn! Fyra arbetsdagar kvar. Sen är det slut på bussåkande till Bålsta. När ska jag åka dit igen liksom? Bålsta är ingen plats jag liksom åker till för att spendera tid. Men jag kommer sakna det för Bålsta är faktiskt riktigt mysigt, mycket trevligare folk där också än vad det är i Enköping. Don't know why..

Min lördag var iallafall superseg. Jag ville hitta på något men alla mina vänner var sega och ville vara hemma. Jag blev lite bitter måste jag erkänna då jag bara har två helger kvar hemma och lördagarna är rätt så värdefulla. Att sitta hemma ensam en lördag är verkligen inget jag vill göra. Men nu blev det så. Bara att svälja. Jag fick låna Sagan om ringen-triologin av Maria och Kalle så kvällen blev på ett sätt räddad ändå!

Söndagen har varit lite bättre. När jag vaknade vid tio gick jag upp för att se klart på Sagan om de två tornen, tvåan alltså. Dock somnade jag till hela tiden.. Vaknade kvart i ett. Klockan ett skulle jag möta upp Maria och David för pulka i skolparken. Det blev pulka iallafall! Sen blev det också lite o'boy och smörgås hos Maria innan vi åkter till idrottshuset för att kolla alliansen. Nu ska jag åka ut och lämna pappas bil på landet!


Jag är redo

Nyårsafton blev otroligt lyckad måste jag säga! Dock var det skrämmande hur fort klockan närmade sig tolvslaget. Jag blev helt ärligt skraj. Jag kände inte alls att jag var klar med 2010. Jag kände mig inte alls redo för ett nytt år med nya händelser. 2010 hade precis börjat ordna upp sig för mig och så vips så var det över! Aldrig mer igen. Freaky. Men nu, idag när jag ligger här i sängen känner jag någon sorts lättnad över att 2010 är över, det var fan ett intensivt år. Så nu är det dags att välkomna 2011, ett år som säkerligen kommer gå lika eller t.om fortare än 2010. Halva året eller mer ska jag spendera på andra sidan jordklotet. Utan familj. Utan mina vänner. Men jag är redo. Det finns inget mer att hämta här, jag är nöjd. 17 dagar kvar sen är det ¡adiós!





RSS 2.0