BeRed

Otroligt nog så stämmer det. Att jobba med cirka fyrtio till femtio skrikandes och gråtandes barn varje dag är inte så farligt, man lär sig att stänga av av någon anledning och bara höra dem "viktiga" gråten när det är allvar. Men att sitta på en buss med ETT störtgrinandes barn fyra säten bakom en är öronbedövande. Eller I wish it was.. Herregud jag visste inte hur jag skulle överleva, jag var nästan påväg att kliva av bussen! Och det här varade endast i fem minuter! Hur är detta möjligt? Är det kanske för att på en förskola föväntas det höga ljud och därmed är man inställd på det, medan på en buss, då är man inställd på att det ska vara tyst. Folk ska sova, läsa tidningen eller lyssna på musik, då blir det plötsligt en sådan drastisk förändring när ett barn gallskriker! Mitt huvud exploderar.


Den här bilden sitter uppe på jobbet på vår anslagstavla så alla kan få se vem jag är! Dock önskar jag att jag slapp vikarielappen, jag känner mig så tillfällig med den. Jaja. Det är ju vad jag är! (Detta hade kanske inte med inlägget att göra)